För de som någon gång tagit sig tid att studera Noxis läror ser världen väldigt annorlunda ut. Många lär känna mörkret som något skrämmande och något farligt. Ingen vet vilka faror som lurar ute i natten eller till och med i rummets bortersta hörn, där skuggorna gör det väldigt svårt att avgöra om det är något som sitter där eller om ögonen bara spelar en ett spratt.
För en dyrkare av Noxis är inte mörkret något skrämmande, utan något tröstande. Mörkret beskrivs som något lugnande och något närande, ett skyddande lugn som gör oss alla lika; För i mörkret är vi alla lika.
Den mest använda beskrivelsen av Noxis mörker är att det är som en varm mantel som håller om en och håller en varm. Det är inte en slump att den liknelsen används, för i Skapelsen beskrivs mörkret som just det; En mantel.
Noxis Mantel[]
Noxis mantel är inte gudens faktiska mantel, men den är delvis det. Historien om Noxis mantel lever kvar i Noctanens arkiv, men den är bäst bevarad som den berättelse man läser för barn innan de ska sova;
För länge länge sedan levde det en ung man i en liten stad långt långt borta. Han var den äldsta av tre syskon, där de två yngsta var mycket yngre än han själv. Deras föräldrar hade lämnat världen till sjukdom för många år sedan, och det föll då på den äldste att sätta mat på bordet och kläder på kroppen under de kalla vintrarna.
Brodern var lärling hos en elak skräddare, som inte skydde handen när han var missnöjd med broderns arbete. Trots detta var brodern en häpnadsväckande hantverkare. Det var inte sällan som Skräddarmästaren tog äran för broderns skarpa sömmar och reparerade broderier. Det var det ända skrädderiet i staden och det fanns inte pengar nog att starta ett eget, så brodern var fast med den hemska Skräddarmästaren.
En kväll hade Skräddarmästaren bestämt sig för att lämna brodern att stänga för dagen, som så många andra kvällar när Mästaren tänkte gå ut och dricka.
Brodern satt nu ensam och lagade dagens många rockar, byxor och mantlar. Det var långsamt metodiskt arbete, och när det började mörkna ute så föredrog han att enbart tända ett fåtal ljus.
Dörrklockan pinglade och en person klev in och skakade av sig det värsta av snön. I dunklet av sterinljusen kunde inte brodern se vem det var, och den stora manteln som personen hade på sig hjälpte inte. Personen borstade av sig det sista och tog några steg in i butiken.
“JAG HAR EN REVA I MIN MANTEL” sa personen, vars röst sjöng av vildhet och varma sommarnätter. Personen höll upp manteln, som var så svart att brodern inte kunde urskilja väck i den. En stor reva var dock tydlig. “ÄR DET DU SOM ÄR BYNS SKRÄDDARMÄSTARE? JAG BETALAR SJÄLVKLART BRA FÖR ERT HANTVERK”.
Personen sträckte in handen innan för manteln och tog fram en stor, tung penningapung och släppte ner den på bordet som brodern satt vid. Den landade tungt till det igenkännbara ljudet av guld. Brodern svalde, men tvekade inte för en sekund.
“Ja, jag är byns skräddarmästare. Om ni vill slå er ner så kan jag ha manteln klar inom timmen”.
Kunden hade nu slagit sig ner i hörnet av butiken och iakttog broden i sitt arbete. med flinka fingrar arbetade han på den svarta manteln som låg utvikt på bordet. Tyget var tjockt och tungt. Det var olikt något som brodern arbetat med tidigare men inom timmen var revan hopsydd och kunden inspekterade nu hantverket.
“MYCKET BRA”, kunden svepte manteln över sina axlar, “TA PENGARNA. JAG VILL ÄVEN ATT DU SKA TA DETTA. DET VERKAR HA LOSSNAT”.Personen höll upp en ända tråd från sin egen mantel. Brodern tog den förbryllat.
“Varför vill ni att jag ska ha denna? Vem är ni?” svarade brodern
Kunden hade nu öppnat dörren, och snö hade börjat hitta sin väg in på golvet, och en kraftig vind blåste ut de sista ljusen.
“DU VET VARFÖR, FÖR DU VET VEM JAG ÄR. JAG HÖR DINA BÖNER VAR NATT EFTER ATT DU BÄDDAR NER DINA SYSKON. OROA DIG EJ, JAG HÅLLER DEM SÄKRA”.
Med de orden lämnade Noxis skrädderiet, och brodern stod nu ensam kvar i mörkret med en ända tråd från Noxis mantel, mörkret självt. Den natten stannade brodern kvar i skrädderiet, och med den tråden sydde han en mantel.
Dagen därpå skulle de hitta den hemska Mästaren hade mött sitt öde ute i Vintermörkret. Berusad hade Mästaren tappat bort sig i skogen och frusit ihjäl. Utan släktingar så fick Brodern ta över skrädderiet. Affärerna blomstrade, och ingen av syskonen skulle någonsin gå hungriga igen.
Manteln[]
Noxis mantel innehåller kraften av mörkret. Den kan sluka vad som helst om bäraren så önskar, till och med ljus och kraft. Bäraren är mer eller mindre osårbar medans den bär manteln och kan bli totalt osynlig och ohörbar. Med manteln kan bäraren vandra igenom alla världens skuggor och fritt igenom natten.
Mantelns sanna kraft ligger i förmågan att påverka verkligheten. Bäraren ges förmågan att med en tanke få allt ifrån gruskorn till klippor att sväva som dun i vinden och fjädrar och löv att bli så tunga att de sjunker ner i marken. Bäraren kan dra saker och varelser till sig, och sedan häftigt stöta bort dem med otrolig kraft.
Allt det görs enbart möjligt om natten.
Vart manteln är idag är mysterium. Noctanen och Noxisdyrkare har sökt efter den i många hundra år utan att hitta den. Den senaste att bära den svor att ta vart den gömt den till graven, vilket den även gjorde.