Bland quendi finns det tre större klaner. De har många mindre klaner knutna till sig, och det finns även små klaner som är helt fristående. Vissa klaner har levt separat så länge att de har helt egna kulturer.
De stora klanerna är:
- Ohtatyaro – de krigiska, blodtörstiga som vill straffa människorna.
- Herenya – de sorgsna eremiterna som gör allt för att minnas forntiden.
- Ingolë – plundrarna som lever i människornas fotspår.
Ohtatyaro [åh-ta ty-ah-ro][]
Ohtatyaro är den mest krigiska klanen. När ryktena börjar gå om hur en människoby har blivit bränd till grunden med invånare och allt är det oftast Ohtatyaros verk. När människorna skrämmer sina barn med blodtörstiga alver som väntar i skogarna är det sådana som Ohtatyaro de pratar om.
Det är en klan med starka krigartraditioner, och många stora kämpar kommer därifrån. Det är en kultur född av hämnd och nödtvång: i en värld där männsikan ständigt attackerar har Ohtatyaro konstaterat att anfall är bästa försvar. Som ett hån ”hälsar” de på människor genom att hålla handen över vänstra ögat och sedan tydligt ta bort den – en symbol för att de själva inte har några ärr där.
För Ohtatyaro är Nolmë en hämndlysten, blodstänkt gud. Eftersom människorna har gjort så mycket ont mot världen – Nolmës skapelse – är varje död människa ett vördnadsfullt offer. För dem är Nolmë en högrest krigargud i alvisk silverrustning och krönt av blodsdrypande hjorthorn.
Herenya [he-ren-ja][]
Herenya gömmer sig så långt bort från människorna som de kan komma. De undviker all form av kontakt med alla, inklusive andra quendi.
De är ett sorgset folk som har accepterat sitt öde. De har accepterat att quendi kommer att dö, att människorna inte går att stoppa. Och de har konstaterat att det enda de kan göra är att försöka leva ett så gott liv de kan i väntan på det oundvikliga slutet. De gör allt för att minnas de forna dagarna och de andra klanerna anser att de spenderar mer tid åt att blicka tillbaka än åt att leva i nuet. Men det innebär också att de har de visaste av alla äldste.
De håller helst till i några av de av mänskligheten fortfarande oupttäckta ruinerna – ofta de sista underjordiska spåren av vad de äldste påstår är gamla alviska städer. Men inte ens Herenyas klaner kan någonsin stanna för länge på samma plats, eftersom de måste undvika att bli upptäckta av de ständigt växande människohorderna. Ibland skickar de ut mindre spaningsgrupper för att till exempel hämta artefakter, spana ut nya lägerplatser eller handla. Av andra Herenya anses de som lämnar klanen på dessa resor som lite underliga.
För Herenya är Nolmë en vemodig gud, och quendi har misslyckats med att uppfylla hens syfte med dem. Nolmë är en döende gud, liksom quendi är ett döende folk. De ärar hen genom att bevara och minnas. Ruiner, statyer, gamla rostiga vapen, sånger och namn. För Herenya är Nolmë en grå, suddig varelse som ibland kan skymtas i regnet – kallat Nolmës tårar – med sitt sorgsna leende och sina brutna horn. En del av klanens unga har börjat tröttna på det här och säger att om Nolmë är obotligt döende, varför inte hitta en ny gud? Eller rädda Nolmës skapelse? Vi kan ju inte bara lägga oss ner och dö.
Ingolë [in-go-le][]
Ingolë är den klan som lever närmast människorna. Sedan deras uppkomst för ca hundra år sedan har Ingolë levt i människornas städer, men alltid som en del av den gigantiska, underjordiska brottsorganisationen Syndikatet. Ingolë har ägnat sig åt att lura, råna, mörda, spionera på och stjäla från de människor de lever bland, som regel förklädda till alvslavar med falska namnbrickor. Inte sällan har de även poserat som människor under kortare eller längre tidsperioder; Ingolë skyr som regel inte några medel för att uppnå mer inflytande och rikedom.
Ingole som organisation tjänar mycket på konflikter mellan människorna, och underblåser dessa så gott det går. Från toppen kommer ofta order om att skapa organiserat kaos, även om en enskild klanmedlem eller grupp mycket sällan får hela bilden.
Ingolë rekryterar aktivt nya medlemmar från alvslavarna, och dessa tilltänkta medlemmar kallas nîth. Som ny i Ingolë är livet ofta hårt, med farliga uppdrag och respektlöst bemötande.
Ingolë har ingen enskild religion, utan de flesta har den religion som de fått via människorna, sina föräldrar eller fötts in i via den stad eller det land de växt upp i.
Ingolës symbol är ett stiliserat armborst.